Struten och Liket

Från handledare till bästa vän

I dag gör jag min sista arbetsdag på NOGA. Min kollega Emil Lindström sammanfattar i den här texten hur han ser på de två åren vi har arbetat tillsammans. Jag blir givetvis otroligt rörd och tacksam att få sett sådant här bevis på att vi har haft en väldigt bra tid som kollegor. Tack Emil!


 

Den 1 juni 2015 började jag mitt livs första fasta anställning och heltidstjänst. Jag var 21 år och borde haft all anledning att vara nervös, men det var jag inte. Inte det minsta faktiskt. Nu i efterhand är det ganska lätt att peka på varför det var så. Att jag haft en två månader lång praktik på samma arbetsplats tidigare under våren spelade så klart en roll. Att jag hade en utbildning i ryggen lika så. Men det var inte det som i första hand lugnade mig.

Första gången jag träffade Andreas Söderman var den 13e februari 2015 (en fredag, det väl alla!). Jag skulle intervjua den kunnige Simon Wall till mitt examensarbete om SEO. Trodde jag.. Jag var stolt och nöjd över att ha styrt ihop den här intervjun med Simon Wall. Men det visade sig minsann att Simons kollega Andreas Söderman hade gamat till sig en plats vid intervjubordet för att få någon halvtimme i det rampljus som var min exjobbsintervju. Som jag minns det så sade Andreas flera kloka saker, men mer än så var det inte. Intervjun ledde till en praktikplats.

Första dagen på min praktik fick jag veta att det återigen skulle bli annorlunda än jag tänkt mig. Handledaren hette inte Simon Wall, nej nej, även här hade denne Andreas Söderman gamat till sig rollen som min handledare. Vem var han ens? Vad rankade han på termen sökmotoroptimering Jönköping i Google? Dåligt skulle det visa sig. Min tid på NOGA började med andra ord i kraftig uppförsbacke. Men oj, vad fel jag skulle visa mig ha (något som inte händer ofta, fråga bara Andreas).

En idol, en mentor och en bästa vän

När jag sitter och skriver det här, nästan två och ett halvt år senare så är Andreas Söderman inte en medioker handledare eller gam i mina ögon. Nej, han är den mest kunnige och snabblärde yrkesman jag någonsin träffat. Ingen uppgift eller utmaning är för stor för honom.

Andreas brukar skoja om att han och Simon Wall hjälpt mig fixa tre saker i mitt liv.

1. Ett jobb
2. En lägenhet
3. En frisyr

Det kanske ligger något i det, vad vet jag. Och ärligt talat skiter jag i vilket. För Andreas Söderman har hjälpt mig med något så mycket större än så. Utan ”Struten” hade jag inte suttit där jag gör idag, nej inte en chans. Jag hade inte klättrat på karriärsstegen och hade säkerligen mått mycket sämre än jag gör idag. Jag tvivlar idag inte på mina kunskaper inom det vi jobbar med. Varför? Jo för att jag vet att jag är duktig på det jag gör. Tack vare att Andreas Söderman lärt mig det jag kan. Och det har visat sig räcka extremt långt.

När man säger att man lärt någon ”allt man kan” så brukar det stående skämtet vara ”Ja och det gick väl ganska fort.” Men inte här. Söderman lär mig fortfarande nya saker dagligen. Så duktig är han. Det finns alltid nya saker att lära dig i hans närhet.

Varje gång jag varit osäker på någonting har jag frågat ”Struten”. Varje gång jag gjort något klantigt har jag frågat ”Struten. Varje gång jag inte förstått någonting har jag frågat ”Struten”. Och varenda gång har den där jävla dåren kunnat svara på mina frågor utan att tveka. Det kan göra mig tokig.

Herregud vad vi bråkat ”Struten” och jag. Mest munhuggits på skoj, men flera gånger är jag övertygad om att han hade strypt mig om vi inte haft en skyddande avskiljningsvägg mellan våra skrivbord. Efter de här åren tillsammans har vi hittat de exakta knapparna att trycka på för att göra varandra totalt vansinniga. Men framförallt har vi skrattat – varenda dag i 2,5 år har vi skrattat. Vi har skrattat åt så otroligt orimliga saker. Åt vaktmästaren Börje. Åt trafikläraren som göttar sig i solen. Åt våra konkurrenter. Åt varandra. Åt våra egna personliga tragedier. Åt våra egna brister. Åt våra egna styrkor. Åt Kim. Åt Linnea. Åt Tigern. Men allra mest har nog Andreas Söderman skrattat åt mig. Varenda förbannade dag…

Vi har också blivit oslagbara vänner. Ni vet såna där vänner som stannar kvar på uteställena till de stänger, som går på bandy och ses för goda uteluncher tillsammans på sina semestrar. Han har påverkat mig som person på många sätt och det har utvecklat vår vänskap. Jag vill tro att jag även lyckats påverka honom.

Jag kan inte beskriva hur mycket jag kommer sakna det där väsandet av Håkan- och Thåström-låtar på andra sidan avskiljningsskärmen. Jag kommer sakna att helt plötsligt i tystnaden skrämmas av ett kraftigt smällande på tangentbordet och ett vrålande ”VA FAN!”. Jag kommer sakna hans himlande med ögonen när jag berättar om hur jag tillagat dagens matlåda. Men mer än så, jag kommer sakna att varje dag gå till jobbet och veta att en av mina bästa vänner finns där.

Myresjöhus ska vara tacksamma. Ni har anställt den vassaste strategen som den här stan har att erbjuda. Att anställa Andreas Söderman är det bästa beslut Myresjöhus har tagit det här året.

Om ni inte räknat ut det redan, så är min kompis Andreas Söderman anledningen till att jag inte var nervös när jag började den där anställningen i juni 2015.

Emil Lindström

Topp 3 saker Andreas Söderman har lärt mig:

3. Att säsongen för clementiner är den 15 november till 15 december. Inte en dag tidigare eller senare.
2. Att en hyresrätt i Jönköping inte kostar under 4 000:- i månaden.
1 . Att man drar alla över en kam. Inte en kant. Eller en kamkant… Eller hur var det nu igen?

Bubblare: Att det går att hitta kärleken på Tinder.