Facebook och jag har numera ett komplicerat förhållande

Det är väl egentligen ganska tråkigt och innehållslöst att prata om sitt Facebook-användande. Men det finns anledning att utvärdera vad det egentligen ger.

Jag har varit medlem på Facebook sedan tidigt 2009 och egentligen har jag mest hela tiden funderat på när jag ska tröttna, när Facebook inte längre ska vara en självklar del av min vardag. För det har det ju ändå blivit, på gott och ont. Men Facebook har under dessa år kravlat sig kvar och inte minskat nämnvärt i betydelse. Visst, jag publicerar knappt något själv längre, det har istället styrts till Twitter och Instagram, men användningen av Facebook har varit konstant om vi ser till hur ofta jag uppdaterar mig om vad mitt flöde har att säga.

Men nu har läget förändrats och de senaste veckorna har jag knappt varit inne överhuvudtaget, varken på datorn eller telefonen. Det har inte att göra med någon rädsla för sekretessinställningarna på Facebook, som ofta diskuteras. Det rör mig inte i ryggen. Anledningen är både innehållet och tekniken.

Samma om och om igen

Jag får helt enkelt känslan av att innehållet på Facebook inte ger mig något längre. Jämfört med Twitter eller Instagram, där jag hela tiden får intressanta artiklar och relevanta bilder tills hands så kan jag inte minnas senaste gången jag läste något intressant på Facebook (undantaget finns längre ner i texten). Det blir mest bara oväsentliga filmklipp och bilder samt statusuppdateringar som sällan ger något matnyttigt. Anledningen till detta är att det är väldigt otydligt hur flödet egentligen fungerar på Facebook. På Twitter och Instagram får jag de personer jag följer i kronologisk ordning. På Facebook är det ett virrvarr av publiceringar som kastas fram och tillbaka och som oftast upprepas om och om igen.

Dessutom tycker jag att Facebooks app för telefonen fungerar så pass dåligt att den är totalt meningslös att använda. Återigen kommer det här med flödet tillbaka, för iPhone-appen går det inte överhuvudtaget att styra vilket innehåll jag vill se. Förr kunde jag välja mellan senaste eller ”toppnyheter”. Numera bestämmer Facebook vad jag vill se och Facebook har egentligen aldrig rätt. Dessutom kommer samma innehåll flera gånger om och om igen, flera dagar att det publicerades. När jag på tisdagen ser samma film på en man som försöker starta en dammsugare som publicerades förra torsdagen, då känner jag att det får räcka.

Det är som att lyssna på en människa som berättar samma innehållslösa berättelse om och om och om igen. Det ger mig ingenting i verkligheten, det ger mig ingenting på Facebook.

Kommer inte lämna Facebook

En sak är dock säker, jag kommer förmodligen aldrig helt göra slut med Facebook och ta bort mitt konto helt och hållet. Det finns ett par anledningar till detta och de främsta är:

  • Att på ett smidigt och tillgängligt hålla uppe kontakten med människor som jag numera sällan pratar eller umgås med.
  • Att kunna administrera sidor och annonser jag ansvarar för, både privat och i arbetet.
  • Att kommunicera via Messenger är det bästa sättet med de som inte har iMessage.
  • Att kunna fortsätta följa de enormt viktiga uppdateringar som Inte Rasist Men ger oss om sanningen om Sverigedemokraterna och deras politiker.

Det är väl på många sätt meningslöst att diskutera Facebook och att ge det en alldeles för stor förankring i ens liv. Men å andra sidan har jag som sagt varit medlem i mer än fem år och mycket av ens sociala liv utgår numera från Facebook, vare sig man vill det eller inte. Då är det inte konstigt heller att det är värt att fundera kring varför en till slut börjar se en förändring i sitt Facebook-användande.